mufflokudde

Ibland saknar man en pojkvän man kan krama om när det krisar...Jag la mej ganska tidigt igår kväll(måndags) och vaknade vid tolv med hjärtklappning. Jag tror aldrig jag hat en så fruktansvärd dröm! Det låter väl såklart inte lika farligt som det var för mej dock. Drömmen kan beskrivas som att jag levde i två världar; en som gillade mej och en som inte gjorde det. Av någon anledning råkade jag av en slump hamna i den onda. Det var en massa korridorer, som att det utspelade sig på en skola eller så, men det var inte Loxdale. Det var en massa ungdomar där, men ingen jag kände igen. Alla var hotfulla, och jag fick hela tiden springa för att jag var jagad. En person kom fra til mej och hånlog och sa något i stil med "snart kommer han". En stor biffig kille kommer emot mej, och jag göra allt för att gömma mej under det enda som gick att gömma sej under: ett matsalsbord. Han ser helt tokilsken ut, och jag har ingen aning om varför alla verkligen hatar mej och är ute efter mej. Han kastar tokigt stolar och bord emot mej, och jag försöker hitta ett tillfälle att rymma. På nått vis lyckas jag springa  iväg, och jag börjar febrilt leta efter min riktiga värld: Corinne och Tony. Jag börjar skrika efter dem, få dem att hjälpa mej att komma tillbaka till min riktiga värld. För på något vis vet jag att jag tillhör den andra världen, och jag har helt klart för mej namn på klasskarater, lärare och min familj som jag har här på riktigt i England.
Paniken när jag springer i korridoren och har folk som springer efter mej för att göra slut på mej, oc hur jag i panik skriker och letar i farten efter Corinne och Tony, sån panik tror jag aldrig jag upplevt i en dröm förut! På något jättemysko sätt vet jag att jag försökte slita mej ur den världen jag var i, genom att springa in i väggar och slå mej själv, för att liksom vakna och komma tillbaka, för jag visste att jag inte skulle överleva mycket längre i den där världen. Jag var så försvivlad!
När jag äntligen vaknade så var jag helt säker på att Corinne och Tony stod bredvid min säng, men det gjorde de inte, så jag fick en hastig knip i magen, innan jag faktiskt insåg att allt var som innan. Jag tände lampan, kontrollerade att tavlorna ovanför sängen var kvar. Mitt hjärta slog verkligen dubbla slag, och jag vet inte hur många djupa "ta-igen-sej-suckar" jag drog. Jag försökte hålla mej vaken så pass länge att jag inte skulle drömma om det. Och det gjorde jag som tur inte.
Det är skönt att få skriva av sina drömmar ibland, så lätt att man glömmer dom i vanliga fall! nu ska jag iväg o dansa!